{{next.header}}
Foto: Mikael Rosenquist, TR Bild
Båda är åtta år unga.
Första gången de drabbade samman på banan var i ett sprinterlopp på Halmstad 2017. Då segrade Cyber Lane närmast före Racing Mange. Sedan dess hade de båda kullkamraterna stått på samma startlinje vid ytterligare tio tillfällen. Samtliga gånger har Cyber Lane varit före i mål.
Men i årets första deltävling av Paralympiatravet fick Racing Mange äntligen sin revansch.
Från ledningen och med sin antagonist på utsidan försvarade sig Joakim Lövgrens elitloppsfinalist envetet med minsta möjliga marginal.
– Jag är bara glad. Det är jättekul att träna en så här fin häst om Mange och vi har haft så roligt med honom i så många år, utbrast Lövgren och gav sin syn på loppet:
– Det var rivigt från start. Jag fick bevaka så att jag inte fick Cyber Lane framför mig och inledningen blev jobbig. Sedan fick jag lugna ner tempot ett tag. I sista sväng trodde jag att vi hade skakat av oss Cyber Lane. Men plötsligt var han jämsides igen, det är en hemsk häst att möta.
Skötaren Mathilda Lövgren förklarade vad som gör Racing Mange så bra:
– Hur han för sig, hur han är, hur han ser på sig själv, hur han ser på andra, allting med honom skriker bara klass. Allt han gör blir jag imponerad av. Jag kallar honom Einstein, han är löjligt smart.
Johan Untersteiners derbyvinnare lyckades alltså inte upprepa segern från fjolårets årsdebut i samma lopp, men tränaren och kusken verkade tillfreds trots förlusten.
– Positionerna var intagna ganska tidigt och det var någorlunda lugnt tempo för klassen. Så blev det rejäl körning sista 700 och det var två fantastiskt fina hästar som krigade sista biten. Tyvärr blev vi bara tvåa, men jag kan inte klaga på hästens prestation. Han kändes faktiskt ännu finare i årets årsdebut, än han gjorde förra året, så jag är väldigt nöjd, berättade Untersteiner och avslöjade att Cyber Lane nu siktas mot deltävlingen hemma på Halmstadtravet om två veckor.
Om Racing Mange fick vänta länge på sin seger så är det ingenting jämfört med Bo Örberg.
Hemmamatören plockade ut licensen på 1980-talet och behövde 40 år innan han kunde räkna in sin första triumf i travets elitserie då han och Scorpion’s Madness slog till på påskafton.
Bara en vecka senare var det dags igen sedan Örberg respektlöst tryckt till sig ledningen mot Gazza B.R. och Björn Goop varpå Scorpion’s Madness försvarat sig berömvärt mot utmanande storfavoriten Laradja Vrijthout.
– Jag tänkte att vi får väl köra fram till Björn och se vad han säger. Han sa ingenting, men han släppte. Hästen var inte lika vass som i Halmstad, men svarade väldigt ärligt när den andra kom upp på utsidan, förklarade en omtumlad Örberg och fortsatte:
– Det var väldans kul det här. Det var ännu större än förra gången, det största jag varit med om. Det är helt otroligt.
Apropå att försvara sig upploppet ner så visade Bravo Sabotage prov på sällsynt vinnarinstinkt då han till synes helslagen utanpå ledaren kontrade ut både invändig och utvändig konkurrent sista biten för Thomas Uhrberg.
– Det är ruggig moral i hästen. Han har inte riktigt aktionen med sig idag, ändå gnuggar han sig till vinst. Jag är så lycklig, sade tränaren Ola Samuelsson
Men det var inte dagens sista kontring. Oxidizer närmast kopierade bedriften i bronsdivisionen då man släppte förbi attackerande Rackham i början av upploppet, men återtog kommandot kort före mål.
Oväntat för de flesta, utom möjligen David Persson.
– Kontringen var häftig, men jag förstod att han skulle göra det. Han svarar så bra på huvan, förklarade en nöjd tränare.
Det innebar en kuskdubbel för Ulf Ohlsson som innan dess fixat dagens enda knall bakom Magnus Dahlén-tränade Tyson Dimanche, som sluggade sig främst för Vårstayern.
Just hos Dahlén inledde Farlander Am tävlingskarriären med två raka segrar, men efter att ha gått segerlös från fyraåringssäsongen flyttades hästen till Johan Svensson. Det blev startskottet på en av fjolårets största solskenshistorier då hästen rusade genom klasserna på V75 och tjänade nästan en miljon.
På lördagen fortsatte marschen mot stjärnorna sedan Stefan Persson vaket kört till ledningen och sedan kunde finåka till årets första viktoria.
– Mitt hjärta slår i 190. Det går inte att beskriva hur det känns när han startar, jag vill bara försvinna från jorden. Men när de väl är i mål och det har gått bra, då finns det ingen bättre känsla, stönade Svensson som torde kunna spänna bågen hårt med sitt förvandlingsnummer.
– Det här var lite av ett kvitto på hur vinterträningen fungerat, och det kändes som att man gjort något rätt i alla fall. Jag har sagt att jag vill testa något lite större lopp i sommar och det han visade idag var det jag ville se.
Finåka kunde även Erik Adielsson göra bakom Dan Widegrens Domingoa som närmast lekte hem Diamantstoet från ledningen.
V75 betalade 23 233 kronor för sju rätt.