{{next.header}}
Efter ett 2021 då mycket strulade och inte blev som tänkt så har något hänt och 2022 har kommit som något nytt och fräscht.
Fast ska vi vara ärliga så fanns det en föraning om något bra redan den sista tävlingsdagen förra året. Då blev Hövding Sting trea i ett montélopp.
– Det uppfattade jag knappt. Det var så rörigt med en ryttare som ramlade av och allt möjligt. Så när Julia [ryttaren Julia Jakobsson] kom så frågade jag om han [Hövding Sting] blev trött, men hon var jättenöjd och först då fattade jag att han blev trea.
Hemligheten till formförbättringen kom montéryttaren Anna Erixon på. Hövding Sting hade haft järnbrist vilket gjorde att han hade svårt att syresätta musklerna, efter tips från Anna så löstes de problemen.
– När han sedan skulle starta nästa gång så sa jag åt Julia att bara rida på. Och han vann hur lätt som helst på Åby. Nu senast, på Kalmar, red Julia så smart och han spurtade jättebra och hann fram till seger precis på mållinjen.
Sblev det en fin andraplats på Axevalla, kanske inte det viktigaste loppet men ett led i matchningen.
– Han fungerar som bäst när han får starta med jämna mellanrum, så vi tar den här starten eftersom han har ett bättre lopp lite senare.
Med den här formen så är Hövding Sting tillbaka till den form han visade när han vann på Solvalla i april förra året. Och det lovar mera.
Hövding Sting i all ära, men känslomässigt var vinsten på Åby med What a Bitch [Thomas Uhrberg körde] strået vassare.
– Då grät jag. Det var första gången som en egen uppfödning vann lopp. Det var en sten som föll från mitt hjärta.
Överraskad?
– Hon gick ett bra provlopp innan, men det hade hon gjort förr utan att få till det i lopp. Nu var hon förstås lite konfunderad över att gå ner på openstretch, men gick säkert förbi.
Det är inte alla proffstränare som några veckor in i januari kan matcha fjolårets resultat. Och även då inledde hon förstås starkt med en dubbelseger i Halmstad och sen Solvallasegern i april.
Vad hände sen?
– Vi fick en sjuk häst där antibiotikan inte bet, infektioner gick sedan runt i stallet under en lång tid.
Nu är det problemet löst och dessutom har Linn minskat lite på hästantalet, allt tillsammans gör att hästarna känns väldigt pigga och glada.
– Det är väldigt lätt att kliva upp på ”mornarna” nu.
Linn håller till strax utanför Ljungbyhed i mitten av Skåne. Hon bor i vad hon kallar ett ”generationsboende” med bl a pappa Tommy – han med hästar som Rival Damkaer och Hot Trot Ting på ”meritlistan”.
– Han finns med i bakgrunden hela tiden. Just nu [när vi gör intervjun] är han ute och kör en häst, mina barn är ute med sina ponnys. En kör och den andra rider.
Rena Sörgårdsidyllen där på Söderåsens sluttningar, så det är inte underligt att både hästar och människor trivs.
Och det märks på resultaten.